Take the high road and speak well of other people



Jag tror det är första gången jag inte uppmärksammar, påminner dig eller något på denna dag. Och det känns skönt på något sätt. Även om jag tror, att det är du som behöver det mer än jag. Att jag glömmer det det vill säga. Och jag kan väl än idag säga... att jag ångrar lite att jag inte tordes ta tag i dig, där uppe på taket. Hålla om dig, och bara vara. Jag var feg. Jag var fruktansvärt feg. Mest var jag väl.. rädd för vart du stod i fråga. Vilket jag fråga mig enda sedan den dagen. Men allt är bra, jag känner att livets väg inte är så knölig trots allt :)

Så jag tänker inte uppmärksamma denna dag till dig personligen. Jag vet inte om du läser här, kanske. Kanske inte.

Gör du det, så grattis på våran takklättringsdag. Där vi fick se Eskilstunas soluppgång från en kommunal byggnad inom stadskärnan. Fortfarande fundersam varför i hela friden vi gick upp där. Via brandtrappan, klättrar 4 våningar kanske och sedan längs takstegen och upp på nocken. Men det var fint.. oerhört fint :) 


Annars tog jag en promenad nu på kvällen, mycket härligt väder. Och då slog det mig en sak, om jag skulle gå i Sverige. Och sådana moln tog sig in över mig som var där.. DÅ hade jag lagt benen på ryggen för att komma undan regnet. Men här, här är det fortfarande uppehåll? Det är fint väder, de tär molnigt. Molnen påminner om Sauron och hela hans arme. Lite You Know Who känsla med. Men, nejdå. Det var fortfarande fint. Och sånt gillar vi :) 

Nu är dock kakorna slut och jag är sugen på öl. Men inte mycket att göra åt. Eller jo, i den här landet är det lätt att göra något åt det x) Men däröfr också lite mer spännande om man inte gör det =)  HEJDÅ



Att lyckas med något är värt ansträngningen,
vare sig man pallar äpplen i grannens trädgård
eller klättrar över ett berg.
Man kan skryta för sig själv.
-// Vet ärligt talat inte vem :(

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0