Glasflaskor, blod och Dalahestar




Nu vet man att vintern är påväg. Eller hösten iaf.. Det finns en sak, som jag aldrig har haft problem med under min uppväxt. Men har drabbat mig det senaste året.. eller två. Och det är näsblod. Ska säga er att helteckningsmatta och näsblod är inte kompisar, men tror jag klarade den inatt. Vet att jag klarade mina viktiga papper som ligger på golvet iaf. H3h3h3, viktiga papper på golvet. For the Horde liksom! 





För övrigt höll jag på att dö igår. Var rätt spännande, har väl inte hänt förut. Vad jag vet... Inte såhär nära, eller så givet som allt blev. Så låt mig berätta: 

Jag gick på en vacker liten gata med många brummande fordon bredvid. Eller många, vad jag minns såg det komiskt ut när det är 6 bussar står på rad efter varandra. Men iaf, gatan var vacker. Doften var inte så vacker, men husen var vackra. Solen låg i moln, och molnen svävade på himlen. Som magi.

Klockan var någonstans mellan 15-18. Närmre 18. Det var ju liksom en lördag, och det är något med mig och människor. När de springer sådär, som myror, då är de bara fula och äckliga. Så att hålla sig undan var något jag planerade att göra hela dagen, men jag fick på eftermiddagen en knäpp att jag ville ut. Till stan, för ärenden. Hela promenaden in till stan gick bra, jag lyssnade på BBC radio 1. Då är allting bra. Nästan. Passerade lägenhterna utanför min hus, lekparken, bron, tunnelbanan, skolmuseet, tunnelbana 2, går under nya motorvägen, förbi husvagnssnabbmatslådan, över en av konstbroarna, går förbi en mamma som tar kort på 3 tjejer med sin mobil. Och en far som tar kort på en liten kille. Passerar Casinot vid ån och svänger in av gatorna för att gå under järnvägen för att nå gågatan. Jag korsar vägen som är överfull av bussar som skymmer min sikt, men jag chansar och går.. Och överlever. Fortsätter att gå mot stan för att kunna ta den lilla korta vägen under station. BANG!

Jag stannar till. Står helt still och försöker komma på va fan hände. Varför stannade jag? Då jag inser att något föll framför mig.. Tittar ner och ser ett isblock? ^o) Efter ungeäfr ½ sekundsövervägande inser jag att det är fel årstid för isblock från himlen och noterar att mitt isblock 1½-2 m framför mig.. har en etikett? Det visade sig snart vara en glasflaska.

Denna glasflaska föll med sådankraft att det inte blev något glasstänk. Då är det kraft. Den föll även så pass rakt, att det inte blev stänk i sidled eller något. Min fysik är inte den bästa, men ni som har sådan begåvning. Kan få berätta för mig vad det kan vara. I vilket fall stannade jag, samt andra passerare till och såg ut som idioter och letade efter vart fan den kan ha kommit ifrån. Men nej, ingen som viftade med en flagga och erkände. 


Så jag knatade helt enkelt vidare, och la väl ingen större tanke på hur nära döden man var... 2m, max. Från att ha fått en glasflaska saftigt rakt i skallen. Två meter är inte mycket, det är en död, som jag som person inte kan göra något åt. Hade inte spelat någon roll om jag vart tjock eller vältränad. Kort eller lång. Mörk eller ljus. Rik eller fattig. Jag hade vart lika död för det. 

Enda som kunde räddat mig, är om jag var en värdetransportslirare. De jobbar alltid själva, men grabbarna har en fin hjälm på huvudet med glas framtill. Skjorts, tshirt och en stencool kravallpolishjälm. 






Annars hittade jag den här när skulle gå ut. Stannade vid min dörrtrapp och läste lite, blev glad :') 





Sedan hittade jag denna på Waterstones, en bokhandel större än IKEA kungenskurva.. Nej kanske inte. Men 3 våningar böcker ger ett urval på mycket. Men inte lilla sjöjungrun. Blev bara så facinerad över att det måste vara en dalahäst på framsidan, den är ju svensk? Varför hade inte de tyska hakkors, franska en baguette och italianska en ferrari. Eller grekiska en maffia lirare med tzatziki morsan o polisen på? 

Därmot så hittade jag en världsrevelotionerande bok av Duncan Bannatyne, en av UKs största investerare. Så skall fortsätta läsa den boken. Tagit mig en bit igenom. Så bara knata på... 


Trevlig kväll, leverpastej! 


Perfectionism can be
too time-consuming
-// Duncan Bannatyne




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0